Vår galna Rally-VM resa till Tyskland

Ingenting går som man förutspått om man ska någonstans med min pappa. Det kan jag lova.
Allting började med att vi satt och såg på Rally-VM från Finland den 6 Augusti i år. Pappa såg väldigt frånvarande ut och helt plötsligt utbrister han: ?Äh, vad fan, jag har lust att åka till Tyskland nästa vecka?. Jag bara tittade på honom och frågade av vilken anledning vi skulle åka just dit. Men han bara tittade på mig och frågade: ?ska vi åka på Rally-VM eller inte??. När jag svarade att jag inte visste så gick han ut i köket och satte sig vid köksbordet. Jag följde efter.

Då tog han fram kortleken och började blanda korten, ?vad ska du göra nu då?? frågade jag bara. Han svarade inte. När han blandat kortleken färdigt så lade han upp två rader med fem kort i varje rad och sedan sade han: ?Nu har jag lagt upp tio kort här på bordet, nu vänder vi upp dem ett och ett. Om de flesta korten visar sju eller högre så åker vi,
och om de flesta visar sex eller lägre så stannar vi hemma. Jag började vända upp mina fem kort. Jag fick tre högre och två lägre kort. Sedan fick pappa vända upp sina fem kort. När det var färdigt så hade vi sex högre kort och fyra lägre.

Då var det bara att gå in på rallytravels.com för att anmäla oss. Vi ansökte i pappas namn, men det var med så kort marginal vi bestämt oss så vi hann aldrig få hem bekräftelsen per post. Allt skedde via Internet med PER CARLSSON på rallytravels.com.
Under hela veckan så var det planering åt alla håll. Vi skulle köpa kläder, pappa skulle klippa sig, växla till Euro, renovera bilen osv.

När vi väl åkt hemifrån på Tisdag morgon (14/8) så blev det 77 mil bilåka innan vi var framme i Nyköping (eftersom han skulle till
Örebro och titta på en bil!) :-P Vi kom fram dit och skulle börja leta efter någonstans att bo, då hittade vi inte något, vi fick stanna och fråga flera stycken. Tillslut hittade vi ett hotell, men det var fullbokat. Men de gav oss en karta och vägen till nästa hotell. Där fanns det plats i alla fall. Vi checkade in och fick vårt rum nr 13.

När pappa skulle skaka sitt täcke så utbrister han: ?Nä, men fy faan!? och ?stå still!?. Jag fattade ingenting och frågade vad det var, men det enda svaret jag fick var att han stormade ut ur rummet efter ett ?mordvapen? och kom tillbaka med en TIDNING?? Då sa han ?det är en stor djävla spindel under sängen!!? (där hade han lämnat mig ensam i minst fem minuter!?) Sedan kryp han på alla fyra och sökte spindeln som var snabb som en dragster! (hehe) Jag tog fram videokameran och filmade kaoset. När han väl fann spindeln så slog han som en tok med tidningen. (Pang, poff, tjong, död) Jag kan lova att den natten blev det inte speciellt mycket sova för min del i alla fall.

På Onsdagen lyfte vi från Skavsta flygfält kl. 18.20. Flygturen gick bra och när vi landade i Frankfurt så blev vi mottagna av Per Carlsson och Claudia. De förde oss till Moseldalen där vi skulle bo på en vingård som heter Franziskus-Hof. Vi blev väldigt trevligt mottagna av de som jobbar på hotellet.

På torsdagen åkte vi på shakedown. Där vi stod hände det inte så mycket. Det var några som sladdade av vägen lite lätt där vi stod, men inga större saker. Efter det åkte vi till serviceplatsen. Där fick man se alla teamen jobba med bilarna, jag fick träffa Henning och Petter Solberg och jag fick deras autografer! (Tack Rune ?Norsken?
Jacobsen).

Efter det åkte vi till ?torget? för start-cermonin. Där hade vi VIP-platser på en läktare och gratis champagne. På fredagen såg vi på sträcka 1, 3 och 5. På ss 5 tvingades Henning Solberg bryta pga. Att hjulupphängningen sade upp sig. Då gick jag dit eftersom det var alldeles i närheten. Jag träffade honom och han sade
att han kände igen mig sedan dagen innan. (då blev jag stolt).

På kvällen serverades välkomstmiddag för oss som reste med rallytravels. Vi fick en slags biff med potatisgratäng och grönsaker. Mycket gott. Lördagen började med att vi fick en rejäl frukost som var suverän. Sedan såg vi på ss. 7, 10 och 12. Där vi var sladdade Xavier Pons ut i publiken och alla sprang som tokiga. Vi klarade oss eftersom vi var några hundra meter bort, men det syntes väldigt väl där vi var.

På sträcka 12 gick jag ända bort till starten där tidkontrollen är. Skulle naturligtvis försöka jaga autografer. Jag hade en sådan tur att jag stod bara en halvmeter från förarens dörr. Jag sträckte fram min t-shirt eller block beroende på vem det var. Den första jag fick tag på var Chris Atkinson. Då blev jag glad. Jag trodde att han skulle vara ganska omöjlig att få tag på. Men nu lyckades jag. Totalt fick jag fatt på 13 autografer där jag stod. (hehe).
Efter det åkte vi ännu en gång till serviceplatsen. (naturligtvis hade jag penna och block i min hand). Blev väldigt glad när jag fick fatt på Carlos Sainz.

Vi fick stå inne hos Ford-teamet så det var bara att plocka autografer eftersom de passerade mindre än en meter från mig hela tiden. Men det var ganska mäktigt att få stå inne hos Ford-
teamet och alla de andra fick stå mycket längre ut.

På söndagen åkte vi till ss. 16. Där stod vi i ett vägbyte höger där det var en hög mur på höger sida och massor av vinrankor på andra sidan, det var väldigt trångt där. Ett par stycken körde rakt fram där vi stod, men i övrigt hände det inget speciellt, förutom att vi träffade Wiktor Henriksson som numera tillhör Fordstallet.

På eftermiddagen var vi på ss. 19. Det varsamma sträcka, men nu stod vi i målet istället eftersom det var sista sträckan för tävlingen. Det var mycket TV-folk på plats och de filmade oss flera gånger. Men vi har ännu inte sett oss själva på TV. När bilarna börjat rulla in så kom även Marcus Grönholm men med trasig bil och det sprutade plast och
gummiflisor från bilen. Han hade blivit distraherad av en ko (mu) och missade då noten i nästa kurva och då sade det pang.

Jag fortsatte att jaga mina autografer, och tänkte då att nu är det tredje gången gillt att försöka få tag på Sebastien Loeb:s autograf. På sätt och vis fick jag det. Han körde över min fot. Så det är tydligen vad han tycker om mig. :-D.

Sedan när vi återvänt till hotellet så tog vi bara våra saker och åkte till flygplatsen i Frankfurt. Vi lyfte klockan 20.40. Så det hade börjat mörkna. Men när vi väl kommit upp en liten bit i luften så började planet att skaka. Då började planet att ?dansa rumba? pga. Ett jäkla åskoväder. Det var väldigt obehagligt kan jag lova?

När vi väl landat så skulle vi åka hem, då tog vi oss inte ut ur ?inhägnaden? där bilen stått under tiden vi varit i Tyskland. Det blev ett jäkla stök, men det löste sig och vi kunde äntligen lulla hemåt.Väl hemma i Långsele igen så såg vi på sändningen på tävlingen, och pappa såg ännu en gång konstig ut, men han har inte sagt något än??

av Ellenor och Hasse Gahlin